Årsbok 2023
Årets bok är ett nytryck av sällskapets första årsbok från 1962 Studier och fragment. Ur innehållet: Harry Martinson ”Från Lilla Paris till Aniara”, Gunnar Axberger ”Det fatala frieriet”, ”Sjöbergs blå bref” samlade, och kommenterade av Lars Helge Tunving.
Boken postades till medlemmarna den 19 september.
Läs här om sällskapets alla utgåvor.
Jubileumsprogrammet
Det blev ett mycket uppskattat och lyckat program den 4 november!
Peter Johansson inledde med att berätta om när Birger Sjöberg den 4 november 1923 framträdde i Vänersborg, varefter Maria Lindström med sin gitarr intog scenen. Maria hade till detta tillfälle valt att framföra fyra av Sjöbergs visor: Dödens ö, ”Havrekungens arv”, Beskrivning över Näckens rosor och vattnet och Fridas neutralitetsförklaring. Dessutom framförde hon sin egen tonsättning av Lars Forssells dikt Frida och kinematografen.
Sällskapets ordförande Eva Hættner Aurelius höll därefter ett kort föredrag om Sjöbergs förhållande till sin hemstad Vänersborg och den påverkan detta haft på hans diktning.
Så var det Mikael Samuelsons och Mats Bergströms tur att gå upp på scenen. Dessa båda herrar tolkar Sjöbergs visor på ett sätt som inga andra; Mikael Samuelson sjunger och agerar så att varje visa blir som en liten teaterföreställning till Mats Bergströms skickliga gitarrackompanjemang. Det blev åtta av Sjöbergs visor denna gång Den glada mjölkskjutsen, Båtfärd, Den första gång…, I Spaniens månsken, Frida sörjer sommaren, ”På begäran”, Basens sorg och Notchefen. Som extranummer framförde de ”Släpp fångarne loss” tillsammans med Maria Lindström i rollen som Frida.
Publiken på drygt 130 personer jublade, glada, upprymda och tacksamma!
De medlemmar som tackat ja till eftersitsen begav sig sedan till Par Bricoles lokal där Kalasbodens svenska buffé stod uppdukad.
Ja bättre 100-årsjubileum kan vi inte tänka oss!
På länken nedan finns en liten inspelning från konserten där Mikael Samuelson och Mats Bergström framför ”Den glada mjölkskjutsen”.
Birger Sjöbergs hemkomst
Den 4 november 1923 var Birger Sjöberg Sveriges mest kände och uppmärksammade vispoet och lutsångare … även om gitarren var hans instrument. Hans debut i offentligheten hade ägt rum bara nio månader tidigare, men den gjorde honom berömd över en natt och sedan den kvällen i Lund skulle han under året som följde framträda på ett sextiotal scener och teatrar runtom i landet. Hans enda sällskap var lillebrodern Erik som fick assistera utanför estraderna.
I Birger Sjöbergs västficka fanns hans stärkande tinktur bestående av brom och valeriana. Den självlärde sångaren var ett nervknippe av högsta dignitet och publiken, ibland så stor som 1000 personer, hade genom tidningsartiklar byggt upp stora förväntningar på den blyge artisten.
Sjutton år hade nu förflutit sedan Birger Sjöberg for ifrån uppväxtstaden Vänersborg för att, i sällskap med familjen, bosätta sig i Stockholm där han påbörjade sin bana som journalist och kåsör, liksom så småningom i Helsingborg.
I Vänersborg lämnade han de gamla honoratiores, rådman, lärarna på skolan, stadens olika kufar och ledighetskommitté som porträtterades så på pricken underfundigt och elakt av Birger och hans vänner i skoltidningen ”Frän”. Han lämnade även flickan, Karin, som inte ville bli hans hustru. Och han kom inte tillbaks förrän den 4 november 1923. Då samlades alla dessa på stadens teater för att få uppleva den numera berömde artisten. Med sina lugnande droppar väl urdruckna.
Den 4 november 2023 ämnar Birger Sjöberg-sällskapet, till åminnelse av hemkomsten, ge en konsert i Vänersborg. Då får dagens Vänersborgare höra Fridavisor sjungna av vår tids mesta Sjöberg-artister: Mikael Samuelson tillsammans med Mats Bergström samt Maria Lindström.
Jubileumskonsert 4 november 2023
Tid: kl. 17.00
Plats: Stora biografen, Residensgatan 5 i Vänersborg.
Medverkande: Mikael Samuelson, sång, Mats Bergström, gitarr, Maria Lindström, sång och gitarr, Peter Johansson, föredrag, Eva Hættner Aurelius, föredrag.
Biljettpris: 240 kronor. Köps på plats, kassan öppnar kl. 15.30. Betalning på swish eller kontant.
Sällskapets medlemmar har fått brev med erbjudande om förköp av biljetter och inbjudan till eftersits.
Arrangörer: Birger Sjöberg-sällskapet, Vänersborgs kommun och Studiefrämjandet Fyrbodal
Frida sörjer sommaren
Frida sörjer sommaren (ur Fridas bok)
Skall Frida gråta för att Sommarn dött,
för att den fällde snart sin granna blomma?
Skall Sorgen färga Fridas öga rött?
Det är väl bra, att Höstens dag fått komma.
Den fina astrakan, jag Frida ger,
den har jag tagit utav Höstens händer,
och grann är himmelen som Frida ser
bak almens galler liksom röda bränder.
Och fast nu Frida såg det bleka blad,
som sakta föll, att aldrig leva mera,
så får väl Frida ändå vara glad,
och inte sitta där och reflektera.
Därovan glimma stjärnor fler och fler,
som silvervita smycken ljuvt de ståta . . .
Skall Frida gråta, fast jag vänligt ber
och snällt och ömt, att Frida ej skall gråta!
Sjöberg på Litteraturbanken
Litteraturbanken har under sommaren uppdaterats med mer material om Birger Sjöberg: Birger Sjöberg, Mer | Litteraturbanken . I faksimil finns där att läsa bl. a. Gunnar Axbergers ”Lilla Paris´ undergång”, flera verk av August Peterson t. ex. ”Birger Sjöberg, den okände”, flera verk av Eva Hættner Aurelius t. ex. ”Fridas visor och folkets visor. Om parodin hos Birger Sjöberg”.
Sjöbergs hyllning till Stockholms stadshus
För 100 år sedan rådde ”Frida-feber” i landet efter succén med utgivningen av Fridas bok i november 1922 . 1923 turnerade Birger Sjöberg riket runt och gav bejublade konserter. Alla ville se och höra ”Frida-sångaren”. Så även Stockholms stad.
Birger Sjöbergs hyllningsvisa ”Midsommarfest i Lilla Paris”
Midsommarafton den 23 juni 1923 invigdes Stockholms stadshus med en pampig tillställning där Birger Sjöberg var inbjuden att framträda i stadshusets rådssal. Då förväntades han framföra en nyskriven visa till stadshuset ära och resultatet blev ”Midsommarfest i Lilla Paris” som han skrev färdigt bara några timmar före invigningen.
Kaos uppstod då fler folk än vad som rymdes i rådssalen ville höra Sjöberg. Konserten genomfördes med ”Midsommarfest i Lilla Paris” som inplanerad höjdpunkt, men enligt Birger Sjöbergs bror Gösta var visan för ny och ovanlig för att publiken skulle uppfatta den riktigt. I stället bad man om de gamla välkända visorna ur Fridas bok som fick stormande bifall.
Här vid väggen kunna vi stanna,
här vid baljan, här vid knuten!
Se på stången – kransarna granna,
grönskan virad, böjd och bruten
som i ormar – skinande björk!
Blanka knoppar och flaggduk mörk.
Enig kvartetten står på stund:
Kör:
”O grönskande lund.
O grönskande lund.
Fagra Juni, mild du rår.
Skogens valv så glansigt står.
Dig jag ser med blomstrens troppar,
källans rand, där vågen hoppar.
Vindens fläkt så varsamt går.
Fagra Juni, mild du rår!”
Glada kväll med hundrade hattar,
hattar röda, hattar vita.
Allmänheten festligt skrattar;
Frida trängs i skor med krita.
Fanan vecklar sig långsamt ut,
bubblar upp och smäller till slut.
Taktpinnen svänges mot aftonsky.
Kör:
”Natur, jag vill fly!
Natur, jag vill fly!
Fly jag vill från stadens mur
ut till skogens björk och fur.
Glömma vill jag tankar bittra;
lyss till fågelns glada cittra.
Tag, Natur, min sång i dur.
Fly jag vill till björk och fur!”
Rådmannen besteg därefter talarstolen och yttrade bland annat rörande Vasaminnet:
”…Han var en präktig man, som bland annat förstod, att en måste härska för att de skall bliva något av. Denna princip gäller såväl hela länder som mindre samhällen.”
Röst ur hopen:
”Kristian Tyrann dugde också!”
Det visade sig sedermera, att det varit smeden Blomström som ropat. Yttrandet hade till följd, att Blomström miste leveransen av beslag till renhållningsverkets vagnar.
Om stadshuset yttrade Rådmannen, att man sett bilder av detsamma i tidningar och journaler, av vilka framginge, att det var ett präktigt hus, ehuru så fullt av symboler att man icke rätt visste vad de alla skulle betyda. ”Vi ha emellertid ingen anledning att hysa avundsamhet, då ju även vi äga ett sådant om ock icke så pråligt.”
På Rådmannens förslag beslöts att avsända ett lyckönsknings-telegram till stadshusinvigningen i Stockholm. Bland telegramförslagen märktes följande: ”Tomtebolycka önskas Mälardrottningen i hennes nya stadshus.”
Medan folket bland grönskan stimmar,
rökar väldigt, hojtar bara,
månen myser – grannaste timmar!
Skyar klara fly och fara.
Midsommardagen lurar bak flor,
tänder väl snart sin fyrboll stor!
Snart skall den brista, nattens dräkt…
Kör:
”O ljuvliga fläkt!
O ljuvliga fläkt!
Fagra Juni, mild du rår.
Skogens valv så glansigt står.
Dig jag ser med blomstrens troppar.
Källans rand, där vågen hoppar.
Vindens fläkt, så varsam går.
Fagra Juni, mild du rår!”
Visan trycktes och gavs ut postumt 1929 i Fridas andra bok.
Årsmöte och program den 23 mars
Vid årsmöte på Vänersborgs museum beviljades styrelsen ansvarsfrihet för 2022 och ordförande Eva Hættner Aurelius, samtliga styrelseledamöter samt revisorer och revisorssuppleanter omvaldes för ytterligare en mandatperiod.
Innan mötet höll vår ordförande Eva Hættner Aurelius ett mycket uppskattat och intressant föredrag om ”Birger Sjöbergs sista år”.
Tack för förtroendet!
Vänersborg den 23 mars 2023
Styrelsen
Nyskriven essä av Johan Svedjedal
Hos Litteraturbanken finns mycket att läsa om och av Birger Sjöberg. Läs en nyskriven essä av professor Johan Svedjedal – läs den här
Årsbok 2022
Sällskapets 57:e årsbok Fränder.
Ur innehållet:
Johan Svedjedal: När Harry mötte Birger
Eva Haettner Aurelius: Fridas visor och folkets visor
Folke Bohlin: Återbruk av vismaterial. En studie kring melodin i Birger Sjöbergs ”Aftontankar vid Fridas ruta”
Göran B Nilsson & Hans Fahl: Om Kvartetten som sprängdes och den tyska översättningen Das gesprängte quartett
Lars Sjöstrand: Bortom idyllen – Birger Sjöbergs psykiska ohälsa
Jubileumsbok hyllar Sjöbergs succé . Läs Kristina Lundgrens fina recension i Parnass nr 1-2023.
Läs här om alla sällskapets årsböcker.
Fridas bok 100 år
I november 2022 är det 100 år sedan Fridas bok gavs ut. Redan efter en vecka stod det klart att boken var en stor succé. Boken slog an hos kritikerna och var samtidigt så populär hos läsarna att den gick ut i flera nya upplagor under de närmaste månaderna. Hela 1923 turnerade Birger Sjöberg sedan land och rike runt och gav bejublade konserter. ”Alla” ville se och höra Frida-sångaren!
Allt det här finns att läsa i flera av sällskapets årsböcker,
Jubileumsprogram på Göteborgs universitets Humanistiska bibliotek den 28 oktober 2022
Utställning av Birger Sjöbergs efterlämnade material, föredrag, sång och musik
Föredrag:
Anders Larsson ”Donationen till Göteborgs universitetsbibliotek”
Johan Svedjedal ”Succén Fridas bok”
Eva Hættner Aurelius ”Parodi som poetens mask”
Dick Claésson ”Litteraturbanken och Litteraturkartan. Om Birger Sjöberg och Vänersborg”
Sång och musik:
David Anthin och Maria Lindström
Ett välbesökt och mycket uppskattat jubileumsprogram!
Bilder från utställningen:
Jubileumskonsert hålls den 4 november 2023 i Vänersborg. Se ovan.
Vänersborg – Staden som blev dikt
Birger Sjöberg, född och uppväxt i Vänersborg, har genom sina visor givit liv åt sekelskiftets Vänersborg. Så här betagande beskrev han Lilla Paris i Fridas Bok:
Solen sken på alla blanka gräs, när han första gången träffade Frida. Bakom dem låg den lilla staden och myste och blundade i sin söndagsdvala vid Kanalens plaskande böljor, på vilka snipor drevo ut i sakta mak mot öppna vattnet. … Förvisso var även Lilla Paris en plats värd att högt älskas. Stillhetens fägring ägde denna stad, när vårens dimmiga stjärnor tindrade över Doktorns vita villa, när Vintergatan spände ut sitt glittrande snöre, som räckte från Fabriken långt framom Torget, och liksom syntes fastgjort vid Rådmannens flaggstång.
Att Vänersborg på något sätt är förebilden till Lilla Paris framgår av en intervju med Birger Sjöberg i Göteborgs-Posten 1923:
Sjöberg: Hela landsorten tycks, lustigt nog känna igen sig i Lilla Paris!. Än kommer en person och säger: Det måste vara Laholm! — Ack, svarar en annan, det är bara inbillning. Var människa kan ju förstå att det är Motala som avses.—
Intervjuaren: Tänk, jag för min del gissade på Södertälje…
Sjöberg: Och så är det Vänersborg! Det vill säga till en viss grad därför att det är min födelsestad och man kan inte låta bli att anknyta till minnesbilder från barn- och uppväxtåldern. Sedan har jag ju sett andra småstäder också och naturligtvis är det typen jag velat få fram, inte en geografisk spegelbild av en viss svensk småstad.
Läs vidare här
Birger Sjöberg och spanska sjukan
Pandemier som drabbar världen för tankarna till vad Birger Sjöberg skrev om första världskriget och om spanska sjukan. Sjöberg drabbades själv av spanska sjukan 1918 och sina erfarenheter från feberdrömmarna under sjukdomstiden tog han med sig in i sina dikter och noveller. Här nedan citeras ur Kriser och kransar strofer ur dikten Konferensman och ur sällskapets årsbok 1971 ur de båda novellerna ”I olycksringen” och ”Det var vid tiden för spanska sjukan”.
Konferensman
Strofer ur dikten i Kriser och kransar
Då kom en tid, som stampade i marken,
så traditioner klövos, rämnade.
Våld slaktade som höns små fredsavsikter,
med vita dun och skrämda kackel raskt.
Upp mänskligheten sprang – ett dödsskrämt djur
med sår, som flödade i bröst och sidor.
Kanonhet mark fick dricka…
Men även stridsfritt land en dödsnöd sökte
som ivrig, nytänd firma kunder söker,
och sände ut bacillagenter kvicka
i varje hus. En hundramilaskog
av granträd höggs för att åt sorgen hackas,
och dödens tjänare fick tvenne hakor
och stånkade i trappan.
[- – -]
Då sprang på vida gavlar upp den port,
som gömda intrycks villervallor binda:
Drömmens sjufärgsgalna forsar
nu i morlande tornado
störtade fram och blandade sig
med verkligheters ting.
Uppsagd blev till feberflyttning
sund förståndskontroll med jämnmått,
lärareschemat, praktiska taxan,
ingenjörens ring.
[- – -]
Tidens gömda skräcknyheter
stego nakna upp på nytt,
hotande med vitnade händer,
stirrande med bristande ögon.
Flytt var allt – men dock ej flytt.
Fler dikter av Birger Sjöberg finns här
I olycksringen
Citat ur fragment till en novell, troligen skriven 1925-26.
Ur sällskapets årsbok 1971 där hela texten finns återgiven.
Kyrkklockorna binglade och dånade dagarne i ända.
Det var den tiden, då döden nalkades i spansk dräkt, en svart calbaleros (!), som stötte sina raska och lömska dolkstötar i rygg och från sida – det var i spanska sjukans hårdaste tid. Den listige bödeln hade en otäck åtrå efter de kraftigaste och frodigaste – han kom dem in på livet med tysta, lätta fjät. Ett litet sting – och jättarna lågo där som barn, kvidande eller rasande över meningslösheten i det hela.
Man skulle träffas om torsdag på middag. Men det var inte så säkert att man träffades på den utsatta tiden eller mötesplatsen. Lätt nog blev det i stället ute vid begravningskapellet nästföljande söndag. På ord och avsked var inte mer att lita. Man blev ofta upptagen för längre tid på annat håll – (struket: understundom för evigheten).
[- – -]
I samma sal där postassistenten låg, dogo tre unga män på kort tid. En av dem, en jättelik stationskarl, nästan brottades med sina sjukvårdare någon timma innan han befriades. Vild av feber sökte han slå ner den hotande döden, med vars gestalt han förväxlade sjukvaktarens vid sängen. Med kraft lade han sin tunga näve i den andres ansikte och ropade:
– Där har du från Emy och Kalle!
Han visste att han inom kort skulle bli bortsläpad från sina närmaste; därför ville han slå döden ihjäl eller åtminstone tillfoga honom en kännbar minnesbeta.
Till denna scen var postassistenten vittne, och trofast gömde han minnesbilden (struket: sedan han blivit utskriven). Själv var ha räddad till livet men hans nerver voro angripna.
– Det är sjukdomen som har slagit sig inåt, klargjorde hans gamla värdinna, när han skulle resa bort och vila sig.
Alla hans olustintryck blevo otäckt levande. Var han än gick, mottog han för sitt galleri ett nytt tillskott, ett grymt eller ängsligt ansikte, en gul och faslig ödslighetsbild.
I kupén mitt emot honom satt en kort och fet karl, med låg panna, tätklippt hår och dubbelhaka. Han stoppade en pipa och fyrade sedan av några väldiga bloss, ett åt varje väderstreck som om det gällt en besvärjelseformel.
– Så där ja, sade mannen.
Postassistenten kände nästan kväljningar och det ryckte i hans utmanglade, bleka drag, En tjock hand med sorgkantade fingrar lades med opassande förtrolighet på hans knä.
– Konstigt sätt att röka, va?, sade den otrevliga passageraren.
– Åhja, erkände postassistenten.
– Jag gör det för att rädda mig för döden sade den andre och skrattade i magen. Det är en tobak som skall vara turkisk. Åtminstone är det en rödfezad turk på asken – men jag tror att tobaken har växt på utmarkerna till självaste helvetet, för maken till smak får man leta efter. Men jag har haft den under hela spanska sjukans tid; den håller baciller borta. Min röde turk ska rädda mig från spanjoren – hä hä …
Postassistenten hade erhållit ett nytt vämjelsefotografi. Den fete kortklippte karlen med dubbelhakan följde honom sedan en lång tid. Den sjuke såg honom med en röd fez över det simpla, kväljande ansiktet och hörde det sjunga i sina öron:
– Min röda turk ska rädda mig …
Det var vid tiden för spanska sjukan
Citat ur fragment till en novell. Texten i sin helhet återfinns i sällskapets årsbok 1971.
Det var vid tiden för spanska sjukans genombrott, då klockorna ringde dagarna i ända. Även för en lugn och överlägsen man som Kandidaten blevo dessa ideligen återkommande meddelanden om fallna bekanta och vänner tunga och tryckande hälsningar från döden.
Hans estetik och filosofi kunde icke rädda honom från den ledsamma bilden av skördaren, som axlat en spansk mantel, under vars dok dolken satt, den goda dolk med vilken tysta, lömska och säkra sting utdelades.
Och idag ämnade han bevista en begravning, då en litterär bekantskap, en av de stilla, blida och redan i livet bleka människorna, skulle jordas. Vid en väns grav borde några ord sägas; Kandidaten hade utan högfärdssinne åtagit sig detta uppdrag å de andra kamraternas vägnar. Präglade av varmt vemod, ljödo också orden över kullen, där flingorna röko från några kala grenar i närheten, medan den tidigt nedgående solen badade himlen i blod, och skuggorna blevo mörkblå på vilans gårdar.
När allt var slut, när hymnen ljudit, skildes man varsamt åt, tryckande varandras händer. Inom kort var följet skingrat. Var och en tänkte, under rusk och trött ledsnad, på vems tur det härnäst skulle bli. Ty tiden liknade något de gamla pesttiderna, de klassiska, då förödelsen kom med hastigheten av en storm, som sopade runt omkring i hejdlöst raseri. Kandidatens fantasi fladdrade verkligen ibland kring Boccaccios skildringar från dessa pestdagar mot vars gula och svarta fonder skalden målat vällusten köttröd och glittrande,
Han blev den siste vid grinden, där han överfölls av en rysning, som tycktes ila genom märg och ben.
– Jag går mig varm, så länge jag orkar, tänkte han.
[- – -]
Slutligen åkte Kandidaten hem, en färd som tycktes vara en evighet. Han önskade livligt en snabb avslutning på resan, emedan bilens rörelse på det högsta irriterade honom och gjorde honom häftig, ibland gråtfärdig; även därför att han alldeles oberoende av denna naturliga rörelse tyckte sig sitta i en karusell, som gick med förfärande hastighet.
Hur han kom upp till sin bostad visste han icke. Men den gamla mostern som öppnade för honom sade:
– Kanske det är spanskan.
De drogo av honom kläderna och om en stund låg han i sängen som kylde skönt för att sedan bli brännande och outhärdlig.
– Doktorn är här, sade en röst.
– God afton, svarade Kandidaten, som slutit ögonen.
När han åter blickade upp satt vid hans säng den svarte kavaljeren, som förföljt honom på gatorna, och höll honom med ett fast grepp kring handleden.
[- – -]
Kandidaten började sjunka genom svart luft, men när han nådde vattnet, på vars yta märkvärdiga föremål drevo, blev han rädd och ropade:
– Hjälp!
Under hans fötter utbredde sig ett svallande hav, vilket först tett sig mörkt men som vid närmare påseende upplystes av en mängd stora bokstäver, Dessa drevo omkring i rader, törnade mot varandra, bildade satser, som åter sprängdes, De flöto, de döko och gungade där, alla i skiftande färger, somliga bleka som lik, andra röda och blossande, andra återigen med blåsken flämtande från staplar, vindlingar och rundlar.
Kandidaten läste i den sällsamma, levande boken medan hans tinningar bultade och ett väldigt tryck lade sig över bröstet. Stundom föreföll det honom, som om de mångfärgade satserna talat eller bultat i hans öra som stora klockor.
Dataskyddsförordningen (GDPR)
Här kan du läsa hur Birger Sjöberg-sällskapet hanterar personuppgifter om sina medlemmar: Dataskyddsförordningen (GDPR)
Kvartetten, som sprängdes
Första delen av Malin Billers serieroman Kvartetten, som sprängdes kom 2015 och var sällskapets årsbok det året. Andra delen av romanen var tänkt att ges ut året därpå men blev av olika anledningar fördröjd hos förlaget. Sällskapet beslutade till sist att ge ut den delen i egen regi, vilket glädjande nog kunde ske januari 2018! I och med detta finns nu Birger Sjöbergs hela roman utgiven i illustrerad form och vi hoppas att Malin Billers fantastiska prestation uppmärksammas ordentligt. Det har varit en stor och svår uppgift att till serierutor översätta Sjöbergs rika och brokiga berättelse och vi vågar säga att hon har lyckats!
Båda delarna av Kvartetten, som sprängdes kan beställas hos oss (100 kr/st. + porto och emballage) – kontakta Margareta Midgard . Förteckning över alla våra utgåvor finner du här
Artiklar, recensioner, intervjuer:
Dagens Nyheter 2018
Dagens bok.com 2016
Sydsvenskan 2016
Skånska Dagbladet 2016
Fria Tidningen 2016
Helsingborgs Dagblad 2015
Birger Sjöbergrummet på Vänersborgs museum
På Vänersborgs museum finns en mindre utställning om Birger Sjöberg. I utställningen visas de möbler som fanns i Birger Sjöbergs arbetsrum på Villa Daghill i Ramlösa vid Sjöbergs bortgång. Genom hushållerskan Anna Rosdahls försorg kunde möbler och annan inredning bevaras för att senare doneras till museet. I rummet visas även Sjöbergs luta och cello skänkta till museet av Birger Sjöberg-sällskapet.
Birger Sjöbergs födelsehus
Birger Sjöbergs födelsehus och första barndomshem med adress Kronogatan 16 i Vänersborg.
År 1878 flyttade makarna Gustaf och Anna Sjöberg in i en lägenhet i husets andra våning och här föddes sönerna Birger 1879 (avliden 1880,) Gösta 1880, Birger 1885 och Eric 1891. En dotter Anna som endast levde åtta dagar föddes i Stockholm 1878. I husets nedre våning inhystes redaktion och tryckeri för lokaltidningen Tidning för Wenersborgs Stad och Län. År 1900 gick makarna Sjöbergs manufakturhandel i konkurs och som en följd av den sämre ekonomin flyttade familjen till den närbelägna adressen Kyrkogatan 31 året därpå. Senhösten 1906 lämnade hela familjen Sjöberg Vänersborg
”Jag föddes i en liten gård som hade rönnar invid grinden och ett krocketspel på sandplanen och ett hvitt brygghus” – så minns Birger Sjöberg själv sitt barndomshem. Vid återbesök i Vänersborg 1923, i samband med Fridaturnén, fann Birger ”Boktryckerigården” sig lik. Undantaget att han med den vuxne mannens ögon fann allt så mycket mindre än då han som gosse betraktat miljön.
Parnass temanummer om Birger Sjöberg:
Vem var Birger Sjöberg?
av professor Eva Haettner Aurelius
”Han såg ut som Medelsvensson skrev Ivar Harrie en gång om Birger Sjöberg – sällan har en författares yttre varit så vilseledande……” läs vidare»
Storvulet och småskuret. Sjöbergs kluvna förhållande till barndomsstaden
av professor Johan Svedjedal
”Vänersborg är i och för sig ett himmelrike men det är ett himmelrike befolkadt af djäflar”. Så skrev den 15-årige Birger Sjöberg i Frän, den satiriska tidning som han redigerade tillsammans med bäste vännen Bertel Hallberg. För tonåringen Birger Sjöberg var Vänersborg platsen för en rad misslyckanden, en plats för förtvivlan…..” läs vidare»
Fler artiklar:
sidorna 6-9 (Johan Svedjedal: Den motvillige kändisen”)
sidorna 16-19 (Ulrika Knutson: ”Birger Sjöberg i flickrummet – om kvinnorna i Kvartetten som sprängdes”; Malin Grände: ”Det fatala frieriet”; Björn Hellberg: ”Birger Sjöberg – den sensitive mästaren”)
Tidningen kan beställas hos sällskapet – kontakta Margareta Midgard
Läs mer om tidskriften Parnass: www.dels.nu
Du som är medlem i Birger Sjöberg-sällskapet kan prenumerera på tidskriften Parnass (4 nr/år) till specialpris. Läs mer under Medlemserbjudande.
Sjöberg Quiz
Hur mycket vet du om Birger Sjöberg? Testa dina kunskaper här »